Gamla gotländska vägnamn har samlats in av Bertil Brynolf, som under många år arbetade vid Vägverket på Gotland. Han har därmed räddat många sådana “riktiga” namn från glömska. Bertils arbete har även inspirerat fler att sända in förteckningar. Här finns alltsammans.
NORRA GOTLAND
Kulturhistoriskt känsliga vägmiljöer på norra Gotland.
(Bertil Brynolf)
Väg 647, Bro (148)- Nygårds i Fole (638).
Hela vägsträckan kallas i folkmun för ”Folgranar”.Folegranar. Övervägande delen av vägsträckan är skog, det är även en gammal kulturväg med säkert hundratalet forngravar utmed hela skogspartiet.
Väg 651, Tors (148)- Väskinde k:a (652).
Från Väskinde går vägen söderut och ansluter mot väg 148 som sammanbinder Visby med Fårösund. Vägen kallas i folkmun för ”Branden” om det förekommit någon skogsbrand här i området under tidigare århundraden är okänt.
Den gamla ”Prästvägen” mellan Väskinde och Bro k:a.
Förr gick ”Prästvägen” mellan Väskinde och Bro på väg 651 från Väskinde fram till vägskälet ”Kilen”, där svängde vägen norrut förbi Björkome och fram till Bro k:a. Fram till år 1986 var vägsträckan ”Kilen”- Bro k:a ännu allmän väg.
När vägen Bro k:a (148) – Skäggs (Brorakan) byggdes och anslöts till vägsträckan Vis- Själsö (149) så blev vägsträckan från Bro förbi Björkome fram till ”Kilen” indragen som allmän väg.
Väg 652, Väskinde k:a (651)- Skäggs (653).
Vägen kallades fram till mitten på 1900-talet för ”Blindtarmen”. Väg 652 låg då vid Skäggs och här slutade den allmänna vägen. Väg 653, mellan Skäggs och Bro k:a är byggd i ett senare skede.
Väg 655, Ekes (148)- Kroks- Lokrume (656).
Från väg 148 vid Ekese i Bro och till Lokrume k:a går vägen som i folkmun kallas för ”Krokspinu”. Vägen var före ombyggnaden smal och hög med djupa diken. Vägen går förbi gårdsbebyggelsen Kroks.
Väg 656, Lokrume (655)- L.Hammars (148).
Vägsträckan mellan Lokrume och Lilla Hammars kallas i folkmun för ”Salmbärskveiar”. Salmbär är vilda blåhallon som växer på Gotland. Huruvida det var gott om salmbär på denna vägsträcka är obekant.
Väg 665, Nyplings (148) – Lummelunda k:a – Nygranne (149).
Vägen går från Nyplings i Lokrume förbi Lummelunda k:a och ansluter mot länsväg 149 vid Nygranne i Lummelunda. I ett vägskäl som bygdens folk i lång tid tillbaka kallar för ”Skarpek”. Vägskälet har i senare tid byggts om och flyttats något norrut.
Väg 674, Vägome (675)- Hellvi (678).
Skogspartiet mellan Vägome och Hellvi har av ortbefolkningen alltid kallats för ”Daggskogen”. Den allmänna vägsträckan har därför fått samma namn.
Väg 678, Malms (677)- Valleviken.
Vägsträckan mellan Malms och Valleviken består av skog. Skogsområdet kallas för ”Hollandarskogen” och vägsträckan fick i folkmun heta ”Hollandan”.
Namn på allmänna och enskilda vägar i Gothem socken
(Margit Arweson)
Margit Arweson är född och uppvuxen I Gothem socken, hon har även gått i Gothem folkskola som numera är nerlagd. Margit Arweson har samlat in namn på allmänna och enskilda vägar inom Gothem socken.
Väg 146, Ala (143)- Kräklingbo- Gothem- Haga (626)- Boge kors (147).
Den allmänna vägens sträckning går från Ala går via Norrlanda sockengräns tvärs genom Gothem socknen till norra sockengränsen och vidare mot Boge kors.
Gothemsån korsar länsväg 146 vid Åminne i den norra delen av Gothem.
Bron kallas i folkmun för “Asbro”.
“Kattreikveiar” är en enskild väg som går från ett vägskäl i anslutning till väg 146 vid Gothems kyrkby till Västerbjers gårdar som ligger i anslutning till väg 624.
“Arumsvägen” är en enskild väg som sträcker sig från Sandkullen, på väg 146,
till Botvalde där den ansluter till väg 626, som går från Haga (146) till Botvaldevik.
Väg 617, Gothem (146)- Hangre.
“Hangreböigate”. Väg 617 går från ett vägskäl i anslutning till väg 146 vid Gothem kyrka österut till Hangregårdarna. Vägsträckan kallas i folkmun för “Hangreböigate”.
“Tonti” är namnet på området som ligger vid första avtagsvägen till vänster i anslutning till den enskilda vägen som går ner till Hinsergårdarna.
“Tjautlid” var ett led som låg längre ner på Hangreböigate. Nu finns inget stängsel utmed vägen, Tjautlid är ett mycket gammalt namn.
“Äutvägen” är namnet på en enskild väg som ligger längre ner på Hangreböigate. Den enskilda vägen går från Hangreböigate ner till Norsgårdarna.
“Centralen” ligger i slutet på Hangreböigate där den allmänna vägen övergår i enskild väghållning. Här ansluter flera enskilda vägar till den allmänna vägen.
”Fångbro”. Den enskilda vägen mellan Fjärdinge och Haga korsas av Gothemsån. Bron kallas i folkmun för ”Fångbro”.
Väg 624, Västerbjers (615)- Haga (146).
Väg 624 går från Ekeby över Källunge och Vallstena till Haga i Gothem. Väg 624 ansluter i ett vägskäl mot väg 146. Vägskälet har ett gammalt och mycket vackert namn. Namnet är “Fäugelsang” (Fågelsång). Enligt Lennart Andersson i Gothem finns namnet på gamla kartor.
”Nöibro”. Gothemsån korsar väg 624 vid Västerbjers i Gothem. Bron
kallas i folkmun för ”Nöibro”. Den första bron var byggd i trä och år 1912 var den i mycket dåligt skick, den byttes då ut mot en bro som byggdes i betong till en kostnad av 4 625 kr.
En ny bro med stödbankar byggdes på samma plats år 1943 till en kostnad av 108 000 kr.
Den nybyggda bron invigdes på vägdagen den 10 september 1943, samtidigt som bron invigdes avtäckte man en minnessten till minne av brobygget.
På stenen står inristat: ”År 1943 invigdes denna bro. Då var Gustav V landet konung och Erik Nylander landshövding på Gotland. Samma år slutade det skede då kommunerna hade allmän väghållning på landsbygden. Bro välvdes väg bröts vid vikingavåg och ond tid rådde”.
Den 90 årige sjökaptenen N.O Fredriksson från Gothem framförde på såväl vers som prosa sockenbornas tack för den nya bron.
MELLERSTA GOTLAND
Kulturhistoriskt känsliga vägmiljöer från vägarna norr om Närshamn- Hemse och Sproge till väg 147, Visby- Slite.
(Bertil Brynolf)
Väg 140. Fidenäs (142) – Klintehamn (141) – Visby
Länsväg 140 går från Fidenäs genom Klintehamn till Visby. Omedelbart söder om Vibble samhälle finns en backe som vid flera vägombyggnader sänkts för att erhålla bättre vägstandard.
Backen kallas i folkmun för ”Vibble assåll”
Insänt av Rune Larsson, Västerhejde Hembygdsförening.
Väg 141, Hemse (142)- Klintehamn (140).
Vägen går från Hemse genom Fardhem, Levide, Fröjel till Klintehamn. Från Oxarve bro i Hemse till avfartsvägen mot Fardhem k:a är vägsträckan rak på cirka 1 km längd. Vägsträckan kallas ännu idag för ”Fardhum Langkeik” eller ”Langkeik”.
”Langkeik” kan väl översättas med ”Lång raksträcka med god sikt”.
Väg 143, Hallutte (144). Vägskäl mot länsväg 143.
Länsvägarna 143 från Visby mot Ljugarn samt länsväg 144 från Sindarve i Hemse möts strax väster om Ljugarn i ett vägskäl som samtidigt är en träffpunkt.
Vägskälet kallas i Ardre och omkringliggande socknar för ”Hallutte backe”. Platsen där vägskälet ligger är plan mark, men den gamla vägsträckningen till Ljugarn gick strax öster om den nuvarande vägsträckningen och där fanns en backe där båda vägarna strålade samman nedanför backen. Möjligen har namnet ”Hallutte backe” flyttats från den gamla vägsträckningen till nuvarande vägskäl.
Väg 146, Ala (143) – Kräklingbo- Gothem- Haga- Boge kors (147).
Vägsträckan på väg 146 från vägskälet till Anga k:a (587) och fram till Krakfot (599) kallas för ”Sandgatu”. Vägens sträckning ligger på en sandås där man förr hämtade sand ur flera sandtag för bygdens behov.
Väg från väg146 mot Anga kyrka(“Kluckarbacken”)
Se väg 587
Väg 536, Stånga (144)- Burs- När- Garda (144).
Vägen mellan Burs (537) och När k:a (538) kallas i folkmun sedan lång tid tillbaka för ”Busskveiar” (Burskvior).
Väg 536, Stånga (144)- Burs- När- Garda (144).
Väg 536 som sträcker sig genom När kyrkby ansluter till ett vägskäl vid Mickelgårds (539). Vägskälets namn är ”Hundtorg” och är mycket välkänt i När som omliggande socknar.
Väg 539, Öndarve (537)- Mickelgårds (540).
Vägskälet som sammanbinder vägarna 539 och 540 kallas allmänt för ”Pavalsveik”.
(Pavalsvik). Namnet är säkert mycket gammalt. Markområdet ligger lågt i nära anslutning till Närsån.
Väg 541, Tällungs (536)- Dals (144).
Den här vägen går mellan Stånga och- Lye. Halva sträckan är skog och resten åkermark med lantbruksfastigheter. Mitt på sträckan rinner Närsån igenom på sin väg ut mot havet. Vägen kallas i folkmun för ”Tällbackar”.
Väg 542, Käbbe- Bopparve (140)- Levide k:a (520).
Den västra delen av väg 542 går från länsväg 142 och till den allmänna vägens slut vid Bopparve. Vägsträckan är nästan rak och i Eksta med närliggande socknar kallas vägen för ”Adlsgatu” (Adelsgatan). Vid samtal med folk som bor i området så säger
man att namnet använts sedan lång tid tillbaka.
Väg 543, Mattsarve (140)- Eksta k:a (542).
Vägen går från Eksta k:a och söderut mot väg 140. Vägen är smal och hög med branta slänter. Förr i tiden användes vägen antagligen som transportväg när prästen skulle till Sproge k:a och predika. Kanske åker prästen ännu den vägen i dag när han skall till Sproge på förrättning. Vägen har alltid haft namnet ”Prästvägen” hos folket i bygden.
Väg 549, Rovide (543)- Puser (141).
Vägen sammanbinder ”Nedre” Fröjel med ”Övre” Fröjel. Fröjel har alltid bestått av två sockendelar som varit skilda från varandra med ett skogsskifte. Kyrkan ligger i nära anslutning till havet i ”Nedre” Fröjel. Väg 549, är en av två förbindelsevägar mellan de två sockenhalvorna. I socknen och bygden däromkring kallades vägen för ”Kaupevägen”. Kaupe är ett gårdsnamn utmed vägen men Kaupe har även varit hållplats för tåget när det gick järnväg mellan Roma- Klintehamn- Hablingbo:
Väg 557, Västerby (143)- Ardre k:a- Petsarve (556).
Vägsträckan från Västerby åt Ardre k.a är jordbruksbygd med en del bondgårdar fram till ett vägskäl där enskilda vägen från Ardre ödekyrka ansluter.
Ardreborna kallar vägsträckan från Petsarve fram till det enskilda vägskälet för ”Västabökveiar” (Västerbykvior). Vägskälet kallas för ”Sladdarplassn” i folkmun.
Förr samlades här säkert gårdarnas folk för att ”skvallra” om händelser i bygden.
Väg 561, Gannarve (140)- Klinte k:a (141).
Vägen går från Gannarve i Fröjel mot Klinte k:a. Vägens sträckning är krokig och smal. Vägen kallas i folkmun för ”Prästvägen” antagligen för att prästen förr färdades här när han skulle till Fröjel k:a och predika samt utföra andra förrättningar.
Väg 562, vid Ajmundsbro.
Ajmundsbro ligger vid väg 562 och i anslutning till vägarna 577 och 578 i Mästerby socken. År 1361 besegrade kung Waldemar Atterdag från Danmark den gotländska bondehären vid Ajmundsbro. Därmed var vägen fri att gå mot Visby som resulterade i brandskattningen av staden. Gotland var därmed under danskt välde från 1361 till 1645 då Gotland åter kom att tillhöra Sverige genom freden i Brömsebro.
Väg 575, Västergarn (140)- Sandegårda (568).
Vägen börjar vid länsväg 140 och går förbi Västergarn k:a samt ansluter i Sanda mot väg 568 och bildar där ett vägskäl som av folket i bygden och socknarna däromkring kallas för ”Skallbjörk”.
Väg 586, Anggalten (631)- Boters- Anga (146).
Hela vägsträckan från Anggalten fram till Anga är smal och krokig. Från Anga och fram till Boters förekommer bebyggelse utmed vägen, resten av vägsträckan består av skog. Bygdens folk kallar i dag hela vägsträckan för ”Anggaltn” (Anggalten).
Historik:
När du kör vägen Dalhem- Kräklingbo träffar du på vägskälet där vägen går till Anga. I anslutning till vägskälet ligger en stor sten som förr liknade en galt och i folkmun fick platsen namnet ”Anggaltn” (Anggalten), I dag är stenen något demolerad och har vält.
”Anggaltn” var förr ett ”pustställe” (rastställe) för folket från Anga, Kräklingbo, Gammelgarn och Östergarn som under 1800-talet och början av 1900-talet, hade varit i stan. Då stannade de här vid ”Anggaltn” för vila, här blev hästarna utfodrade och gubbarna tog sig kanske en sup eller fler. Platsen låg bra till före de kom fram till Gurpegårdarna i Kräklingbo och för de resande från Anga som skulle ta vägen hem. Från galten hittade säkert hästarna hem själva hem om det skulle behövas.
Väg 587, Väg till Anga k:a.
Den korta vägsträckan från väg 146 till området omkring Anga k:a kallas i folkmun för ”Kluckarbacken” Klockarbacken av befolkningen i närliggande socknar.
Väg 590, St Enbjänne (562)- Bander (578).
Stora delar av vägsträckan är skog men i anslutning till Bander finns bebyggelse och öppen jordbruksmark. I bygden kallas vägen för ”Ekorrgate” (Ekorrgata).
Bander var även en järnvägsstation när tåget ännu gick på sträckan, Roma- Klintehamn- Hablingbo. Bander ligger i Mästerby socken. Vägen byggdes om till ny sträckning på omkring 1930- 40 talet. Följer man en skogsväg så träffar man på en milsten cirka 150 m från nuvarande vägsträckning.
Väg 599, Båtels (631)- Norrlanda k:a- Krakfot (146).
Vägens sträckning går förbi Norrlanda kyrka och ansluter i ett vägskäl mot väg 146.
Vägskälets namn är ”Krakfot”, det är ett namn som sedan lång tid tillbaka är vedertaget i bygden.
Väg 603, Sojvide (562)- Hogräns k:a (591).
Vägen är lång och smal samt går till övervägande del genom skogsmark.
Vägen kallas av befolkningen i närliggande socknar för ”Långfän”. Ett namn som länge har följt vägen.
Väg 608, Roma k:a (143)- Hässelby (631).
Vägen sammanbinder Roma och Dalhem. Bygdens folk omkring Roma kallar vägen för ”Karbygate”. Folket från Dalhem har även kallat vägsträckan för ”Hallfose-kviar”. Av tidigare generationer kallades vägen för ”Älne gate” efter myren som ligger mitt på vägsträckan. Det finns en skarp kurva i anslutning till Hallfose gårdar, platsen har länge kallats för ”Ekar grind”. Uppgifterna har jag fått av Lennart Larsson uppfödd vid Hallfose.
Väg 613, Siggur (631)- Kaungs (609).
Av tidigare generationer kallades hela vägsträckan för ”Karlskogsväg”. Nuvarande generation och bygdens folk kallar vägsträckan för ”Vidungevägen”. Mitt på vägsträckan ligger gårdsbebyggelsen ”Vidunge”. Vägskälet i anslutning till väg 631 kallar bygdens folk för ”Pålen”.
Uppgifterna har jag fått av Lennart Larsson uppfödd vid Hallfose
Väg 624, Västerbjers (615)- Haga (146).
Väg 624 går från Ekeby över Källunge och Vallstena till Haga i Gothem. Väg 624 ansluter i ett vägskäl mot väg 146. Vägskälet har ett gammalt och mycket vackert namn. Namnet är ”Fäugelsang” (Fågelsång). Enligt Lennart Andersson i Gothem finns namnet på gamla kartor.
Väg 712, Hallsarve (540)- Gogs (548).
Vägen sträcker sig genom gammal gårdsbebyggelse vid Hallsarve och Gogs . ”Lau källdä” ligger i anslutning till vägen och i folkmun kallas vägen för ”Käldvägen” sedan lång tid tillbaka.
Namn på allmänna och enskilda vägar i Eksta socken.
(Gunnar Geisle)
När Gunnar Geisle växte upp och gick i folkskolan i Eksta i slutet på 1940- talet och i början på 1950-talet hade flertalet vägar i Eksta egna namn, ibland till och med mer än ett namn. Han tror att dessa namn har funnits sedan början på 1900-talet.
När belägenhetsadresser skulle införas i Eksta år 2001 lämnade han ett förslag till Eksta hembygdsförening om att man i stället skulle använda de gamla vägnamnen. Nu blev det inte så utan det blev gårdsnamn och nummer. För den gård Gunnar Geisle kommer ifrån blev det Eksta Burge 831.
Gunnar Geisle känner till följande vägnamn och räknar upp dem med kyrkan som utgångspunkt:
Väg 542, Käbbe- Bopparve (140)- Eksta k:a (543)- Levide k:a (520).
Den allmänna vägen som går från vägkorsningen i närheten av kyrkan västerut ner till Bopparve vägkors har jag inte hört något annat namn på än Körkvägen.
Från Körkvägen går det in en avtagsväg till höger till gårdarna Lädarve och Villunde. Vägen kallas Villundsvägen, inte Lädarvevägen troligen beroende på att den största Lädarvegården har en egen infartsväg direkt från Körkvägen.
Väg 542, Käbbe- Bopparve (140)- Eksta k:a (543)- Levide k:a (520).
Adelsgatu är namnet på den cirka två kilometer långa allmänna vägen från Bopparve vägkors ner till avtagsvägen till Käbbegårdarna.
Skomakargatu är den första avtagsvägen till höger från Adelsgatu. I andra huset på höger sida bodde förr i tiden ”Skomakar-Kalle” därav namnet. Ett annat namn på vägen är Jakesvägen (efter gårdsnamnet Jakobs). Vägen går ner till stranden en bit söder om Djauveik (Djupvik) där själva sommarstugeområdet börjar.
Första avtagsvägen till vänster från Adelsgatu går in till Ajvide (Källstuas) och vägen kallas Källstuvägen.
Nästa avtagsväg till vänster kallas Grändi och har alltid varit en smal liten dålig väg som går fram till vägarna Hägur och Bjerges.
Från Bjerges går det en väg rakt österut till stora landsvägen (väg 140) och den har alltid kallats Missionsgatu beroende på att det var vägen upp till före detta Missionshuset (numera konstnärslokal) vid stora landsvägen.
Där Adelsgatu slutar går vägen in till höger till Käbbe och vidare ner till Tomsarvegårdarna och Vavle fiskeläge. Vägen kallas för Vavlevägen eller Käbbevägen.
Väg 543, Mattsarve (140)- Eksta k:a (542)- Rovide (549)- Fröjel (140).
Åter till Eksta kyrka och norrut mot Fröjel, den allmänna vägen till sockengränsen kallas för Uggardsvägen eller Uggardskveiar. Vägen bär namn efter Uggårdsgårdarna. På gränsen till Fröjel, går det en avtagsväg upp till Grymlings och den kallas förstås för Grymlingsvägen eller Grymlingskveiar.
Väg 543, Mattsarve (140)- Eksta k:a (542)- Rovide (549)- Fröjel (140).
Tillbaka till Eksta kyrka och söderut. Den allmänna vägen som går förbi prästgården och därefter förbi Kviegårdarna kallas Prästvägen och den mynnar ut på stora landsvägen, väg nr 140, precis vid gränsen till Sproge. Prästen reste förr alltid den här vägen när han skulle till Sproge och predika eller på annan förrättning.
Första avtagsvägen till vänster från Prästvägen går upp till Mellingsgårdarna och den kallas följaktligen Mellingsvägen eller Mellingskveiar.
Väg 542, Käbbe- Bopparve (140)- Eksta k:a (543)- Levide k:a(520).
Den allmänna vägen från vägkorsningen vid Eksta kyrka och österut mot Levide tror jag gick under benämningen Laijvidvägen (vägen till Levide). Från den går det in en liten avtagsväg till vänster gården Lillegårds som kallas Leilgasvägen. Det finns också en avtagsväg, strax före sockengränsen mot Levide, till höger som går mot Mellingsgårdarna, som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på.
Vidare finns ett antal vägar ner till stranden, strandvägar. Från söder till norr är det: Veidesvägen (närmast Sproge), Langstetvägen, Kreunvaldsvägen (Kronvallsvägen), Vavlevägen (se även ovan), Skomakargatu (se även 0van), och Djaupveiksvägen.
Sedan har vi ett antal mindre vägar. Han känner förstås till Geislevägen som också kallas för Lingongatu som går in till vänster vid slutet av förlängningen av Adelsgatu,
Skogsvägen ligger mellan Vavlevägen och Skomakargatu och Hårens gate mellan Skomakargatu och början på Djaupveiksvägen.
Det finns också en väg från Bjerges ner förbi en av Hägurgårdarna, som han inte kommer ihåg namnet på. Den går sedan vidare via Sandholme till Sproge och kallas möjligen Sandholmsvägen. Vägen från Geislevägens slut fram till Veides-vägen kallas Suderhagsvägen.
Södra Gotland
Kulturhistoriskt känsliga vägmiljöer på södra Gotland.
(Bertil Brynolf)
Väg 142, Havdhem samhälle.
Vägskälet i Havdhem centrum där länsvägarna 142 och 518 möts i ett vägskäl samt området däromkring kallas sedan lång tid tillbaka för ”Korsby”.
Väg 500, Hoburgen- Burgsvik (506, 142).
Bebyggelsen i anslutning till den allmänna vägen från Vamlingbo k:a till Sibbjäns strax norr om Bottarvegården kallas i Vamlingbo för ”Norrböien” (Norrbyn).. I socknarna på södra Gotland kallas ofta bebyggelsen söder om kyrkan för ”Sudarböien” (Söderbyn). och området norr om kyrkan för ”Norrböien” (Norrbyn). I Hamra däremot kallas området söder om kyrkan för ”Sudar-Hamrä” och norr därom för ”Nådar-Hamrä”.
Väg 500, Hoburgen- Burgsvik (506, 142).
Från väg 503 vid Sibbjäns och norrut cirka 2 km mot Burgsvik ligger en allvarsmark med lågväxande vegetation i anslutning till vägen. Området inklusive vägen kallas för ”Hundlausar”.
I området finns flera väderkvarnar på vägens västra sida.
Väg 501, Sippmanna (500)- Storms (504).
Vägsträckan från Sippmanna till enskilda vägen vid Stenstugu går genom ett skogsområde som kallas för ”Lingen). I folkmun kallas även vägen för ”Lingen”
Väg 503, Sibbjäns (500)- Storms (501).
Vägen sträcker sig från Bottarvegården rakt österut och ansluter till väg 501 vid Storms i Hamra. Befolkningen i anslutande socknar Vamlingbo och Hamra mfl kallar vägen för ”Kommissionsvägen”.
Väg 506, Burgsvik (500, 142)- SO Ronnarve (504).
Vägen förbinder väg 142 med väg 504. Vägen kallas av lokalbefolkningen för ”Mårtenskveiar” Mårtens kviar.
Väg 509, Olofs (142) – Ronnarve (504).
Vägen sträcker sig liksom väg 506 mellan de två allmänna vägarna 504 och 142.
Vägsträckan har i lång tid tillbaka kallats för ”Oles kveiar” Olofs kviar.
Väg 512, Hestlunds (518)- Olsvenne.
Vägen går genom Näs socken och slutar vid Olsvenne där den fortsätter som enskild väg till Näsudden. Från Bols (140) till Tomsarve i Näs (513) har vägen namnet ”Martarekveiar” Martarve kviar i folkmun.
Väg 513, Tomsarve i Näs (512)- Sigsarve (140).
Vägen kallas av Näsborna för ”Nöivägen” Nyvägen.
Väg 514, Roes (142)- Skradarve- Grötlingbo k:a (142).
Vägen går förbi Kattlundsgården och i en ringlinje genom östra Grötlingbo för att ansluta mot länsväg 142 vid Grötlingbo k:a.
Vägen kallas av befolkningen i Grötlingbo med omnejd för ”Ringvägen” eller ”Sockenvägen”.
Väg 516, Skradarve (514)- Eke k:a (518).
Vägen 516 ansluter mot väg 514 i ett vägskäl vid Skradarve i Grötlingbo. Vägskälet har sedan lång tid tillbaka i folkmun kallats för ”Skradarebro” Säkert har utmed vägen funnits diken, genom vägskälet har funnits en stentrumma av kalkstensflis för effektiv vattenavledning. Samtidigt har nog platsen även varit samlingsplats för gårdarnas och traktens folk.
Väg 518, No Bols- Ganne (536).
Vägen är långsträckt och går från västra delen av Havdhem genom Havdhem samhälle, Eke och Rone socknar för att ansluta mot väg 536 vid Ganne i Burs.
På vägsträckan från Rone k:a (527) och till Flors i Burs (533) kallas vägen för ”Svejen” av bygdens befolkning.
Väg 520, Sigters i Havdhem (518) – Hablingbo- Silte- Magnuse i Levide (141).
Vägsträckan mellan Hablingbo och Silte är smal och krokig. Vägen går genom åker och ängsmark med ett antal jordbruksfastigheter i anslutning till vägen. Delar av vägsträckan härstammar säkert från 1700-talet. Prästgården låg i Hablingbo och när prästen skulle till Sproge på högmässa eller annan förrättning reste han den här vägen, i folkmun kallas vägen än i dag av många för ”Prästvägen”
Väg 525, Alva (524)- Smissarve (518).
Vägen börjar strax norr om Alva k:a och sträcker sig åt öster samt ansluter till väg 518 vid Smissarve i Rone.
Vägen kallas i området för ”Kasarekveiar”. Jag tror att det förr fanns ett gårdsnamn på vägsträckan som hette Kasarve.
Väg 526, Magnuse (518)- Änges (537).
Vägsträckan från Ålarve i Rone (527)- Änges i Burs(537) kallas för ”Kvännskogar” eller Kvarnskogsvägen på ett ”feinare språk”..
Väg 537, Burs (536)- Närshamn.
Vägsträckan och markområdet från enskilda vägen till Gläves och fram till Tiricker (538) kallas av bygdens folk för ”Burgi”. Burgen
Namn på allmänna och enskilda vägar på Storsudret.
(Kerstin Jonmyren)
Kerstin Jonmyren har samlat in gamla namn på allmänna och enskilda vägar samt vägskäl på Storsudret.
Storsudret omfattas av socknarna Fide, Öja, Vamlingbo, Hamra samt Sundre.
Kommissionvägen, statligt allmän väg mellan Vamlingbo och Hamra som byggdes på 1700-talet. En kommission tillsattes för att planera vägen, därav namnet.
Lignarvägen kallades den väg som går österut från den stora vägen genom Vamlingbo fram till vägskälet till Austrevägen. Skogen som vägen går genom kallas just Lignar.
Millingsvägen kallades samma väg också. Milling= mellan vägskälen.
Austrevägen kallades vägen från vägskälet från Lignarvägen mot Austre.
Grön gatu var en väg mellan gårdarna vid Austre fram österut mot den femte Austregården.
Björngången kallades den första biten av denna väg.
Sandkveiar kallades vägen från vägskälet mot Austrevägen norrut mot Bonsarve.
Nore körkstigen gick från Nore över markerna mot Vamlingbo kyrkan.
Bjerglidet gick från bakom idrottsplatsen tvärs över markerna mot Austrevägen.
Vässlanskveiar (med betoning på kvei) kallades vägen vrån stora vägen mot Västlands.
Stainstukveiar (med betoning på kvei) vägen mot Stainstugu.
Gairvaldskveiar (med betoning på kvei) gick från stora vägen mot Gervalds.
Kvännkveiar (med betoning på kvei) gick från stora vägen mot Kvarne.
Pesarekveiar (med betoning på kvei) gick från stora vägen mot Pesarve.
Bjergeskveiar (med betoning på kvei) utgår från ett vägskäl från Gairvaldskveiar.
Klackkullsbacken (med betoning på back) är en höjd -klack- där vägskälet mot Bjergeskveiar går ut från Gairvaldskveiar.
Sjaugardsklauen kallades en höjd i Lignerskogen, mötesplats för bland andra gårdarna Vännes, Otes i Sundre och Nore i Vamlingbo.
NAMN PÅ VÄGSKÄL
”Skallbjörk” i Sanda socken
”Norsbro” på gränsen mellan Rone, Burs och Stånga.
”Hundtorg” i När socken
”Fugelsang” i Gothem
”Baldarkors” i Eksta, tre enskilda vägar möts i ett vägskäl.
”Kransskilde” i Lye
”Konjakskurvan” i Hejde, Ett känsligt namn i Hejde. Namnet av senare datum.
”Kramptallen” i Dalhem.
”Pkanden” I Hangvar. Förr fanns här en vägvisare föreställande n pekande hand därav antagligen namnet.
”Uxntråit” i Garda, enskild väg mellan Lau och Garda. En lång uppförsbacke, när oxarna kom upp på krönet var dom trötta.
Henry Lindkvists uppfattning.
”Sandänden”
”Käulbacken”
”Navarskaft”
Namn på enskild väg i Näs: ”Saudlaupkveiar” Saud = brunn, Laup = gå eller springa ”kveiar” = väg. Utmed vägen fanns ett allmänt vattenställe.
Har fått uppgiften av Hilding Sigsarve.
”Vällbro”
Namnet finns på flera ställen ute på den gotländska landsbygden. När vägavsnitten innehöll namnet bro tex ”Vällbro” så visste de vägfarande att man kom att passera fuktiga och sanka marker, vilket medförde förseningar och besvärliga överfarter. Under nederbördsrika tider växte behoven och kraven på säkrare vägförbindelser.
På det allmänna vägnätet finns ännu många namn att dokumentera.
Det enskilda vägnätet har säkert lika många vägnamn som det allmänna,
Mycket finns att dokumentera.
/Förteckningen är sammanställ av Bertil Brynolf, gutamålsgillet
